SD-Kuriren nr 55 (2003)
Matchen om EMU

Trots en trevande start lyckades IFK NEJ, med stora siffror, vinna denna match, som på förhand liknades vid Davids kamp mot Goliat. Den ekonomiskt välmående storklubben JA BK anlände till Frihetsvallen långt innan matchstart för att, som man sarkastiskt uttryckte det, "lära sig att hantera bollen i de kraftiga vindarna från öst". I bagaget hade man med sig nyinköpta spelare, som tyske Fischer - känd för sitt småfula spel i den tyska ligan - och finska backen Halonen. JA-tränaren, Gyll, var självsäker och sa vid en presskonferens innan matchen att han trodde på en klar seger för sitt lag.

Och visst talade allt för det - det var alla tidningar överens om. Hos spelbolagen gav en nej-seger mer än fyra gånger insatsen, vilket är att betrakta som en närmast bombsäker förlust. Dessutom var IFK NEJ:s knappa resurser tidigt föremål för bråk, då lagets tränarpar, Wibe och Ek, gick emot klubbens stadgar och vägrade anfallsduon Åkesson och Jansson plats i truppen. De fick inte ens delta vid de förberedande träningarna eller i de taktikmöten som hölls. Wibe menade att personer som uttryckte åsikter som gick honom emot inte var välkomna i laget. Bråket slutade med att Åkesson och Jansson ändå fick spela, men utan lön och resan till matchen fick de betala själva. Wibe hämnades klubbens beslut genom att placera de båda på yttersta högerkanten - Åkesson fick spela högerback och Jansson fick en oönskad roll som högerytter.

JA BK hade också under första delen av matchen ett kraftigt spelövertag, som såg ut att bädda för en enkel seger. Den rutinerade och meriterade JA-anfallaren, Bodström, var inte nådig i sitt förlöjligande av NEJ-försvaret. Tillsammans med anfallskollegan Leijonborg, snurrade de upp NEJ:s försvarare och skapade flera vassa chanser. Publiken stormtrivdes och en kraftig majoritet hejade på JA BK. Inte blev det bättre av att NEJ:s vänsterytter, Schyman, efter en sällan skådad ojusthet visades ut redan i den tolfte minuten, och fick ersättas av den i större sammanhang tämligen oprövade Hoffman, vars insats kunde kostat IFK NEJ matchen om det inte vore för den stabila målvakten Eriksson och kvicka centern Olofsson.

Efter en halvtimmes konstant bollinnehav hade JA BK ännu inte lyckats få hål på IFK NEJ:s storspelande målvakt. Istället bjöds bortalaget på en ordentlig kalldusch, då Eriksson med ett fenomenalt utkast nådde ovan nämnde Olofsson, som i en hiskelig fart rann igenom JA-försvaret och iskallt placerade bollen bakom den välväxta JA-keepern, Persson. Plötsligt stod det 1-0 till hemmalaget, vars jubel kom av sig något då den belgiska domaren gav målgöraren Olofsson en varning för att hon efter målet kallat Persson för "Hitler". Onödigt utspel kan tyckas, men publiken gillade inte varningen utan började istället visa sympati för IFK NEJ:s tappra motstånd.

Publikens stöd lyfte IFK NEJ, som hann med att göra både 2-0 och 3-0 innan domaren valde att blåsa av för halvtid.

Den andra halvleken blev en enda lång uppvisning av IFK NEJ, som inte gav JA BK en chans att utjämna. Varken de mest invecklade eller de billigaste finterna lurade NEJ-spelarna, som istället lekte med motståndarförsvararet. Efter 75 minuters spel stod det hela 8-0 till IFK NEJ, och matchen var förstås avgjord.

Som ett sista, desperat försök att åter få liv i matchen valde JA-tränaren, Gyll, att byta ut Leijonborg mot den rutinerade veteranen Bildt. Efter ett proffsäventyr på Balkan var den forna stjärnan åter tillgänglig för spel i Sverige. Det märktes dock tydligt att han varit borta länge och att han inte riktigt passade in, vare sig i laget eller i landet.

I den åttionionde spelminuten fastställde så inhopparen Rinderheim slutresultatet, 12-0, efter att JA-backen, P M Nilsson, passat fel i eget straffområde. Förnedringen var total, och publiken jublade åt IFK NEJ:s fantastiska triumf.

De besvikna och förnedrade JA-spelarna krävde omedelbart efter slutsignalen att matchen skulle spelas om, då man menade att det som hänt inte kunde hända. Det Europeiska Förbundet har sagt att man funderar på att vidta åtgärder mot Sverige om man inte rättar till missödet. I Danmark, där resultatet blev detsamma, är ett omspel nära förestående. Det är därför högst troligt att ett sådant också genomförs i Sverige inom några år.

Jimmie Åkesson