Uttalande 2005-02-09
Vad vill Åkesson som partiledare?

Efter valberedningens tillkännagivande av sin kandidat till partiledarposten vid vårens riksårsmöte har många hört av sig till mig och frågat vad jag kan tillföra av det som partiet fattas idag. Jag ska nedan försöka besvara den frågan.

Sverigedemokraterna har växt en hel del de senaste åren och med det har vi breddats och mognat. Möjligheterna att nå riksdagen vid nästa års val finns, men de är små om vi inte snarast möjligt rättar till de brister vi fortfarande har. Jag tänker då framför allt på:

1) Den bristande lokala förankringen,
2) Otydligt och anonymt ledarskap, samt
3) Demoniseringen av partiet

Ytterst faller detta under partiledarens ansvar och tyvärr ha få initiativ hittills tagits för att råda bot på den rådande situationen. De tre punkterna hänger naturligtvis ihop och är lika betydelsefulla.

Till att börja med; vikten av lokal förankring. För ett parti som vill nå riksdagen räcker det inte att ha en stabil ledning centralt. Det räcker inte heller att dela in landet i ett antal distrikt och därefter anse sig ha full täckning nationellt. Den stora grupp väljare som ska ta oss till riksdagen vinner vi lokalt, genom lokalt engagemang, genom lokal profilering och genom lokal rekrytering. Det kommer inte att ske av sig självt. Tvärtom krävs att en uttalad vilja och ett genuint engagemang att uppnå detta genomsyrar hela partiet - från central till lokal nivå. Sverigedemokraterna är i akut behov av fler lokalavdelningar och fler aktiva medlemmar.

Detta är inget partiledningen kan skapa uppifrån, men vi kan ta initiativ och skapa incitament. Här behövs ett tydligt och engagerande ledarskap, vilket leder oss in på den andra punkten.

Min allra första åtgärd om jag väljs till partiordförande blir att resa runt i landet för att lära känna partiet och de många människor som bär upp det. Det blir inte i första hand några manande tal till den samlade medlemskadern - jag vill samtala med partiets människor, lyssna till deras erfarenheter och synpunkter och samtidigt berätta lite om hur vi arbetar centralt, vilka problem vi står inför och vilka möjligheter vi har. På samma sätt som det är viktigt för mig att känna partiet och dess medlemmar är det nödvändigt att också medlemmarna känner sitt parti och påminns om vilken betydelsefull roll var och en av dem har att fylla. Förhoppningsvis kan det engagemang jag själv känner bidra till att fler motiveras att arbeta för vårt gemensamma mål.

Så tror jag att vi bäst bygger en folkrörelse.

Den tredje och sista punkten gäller hur vårt parti framställs och uppfattas. Naturligtvis hänger detta tätt samman med vilka människor som representerar oss lokalt, regionalt och nationellt. På en punkt tror jag att vi alla är överens: Vårt parti behandlas synnerligen orättvist av media och politiska motståndare.

Samtidigt vare sig kan eller får vi blunda för våra egna misstag. Vi som representerar partiet idag har förvisso väldigt lite med det Sverigedemokraterna som fanns i början av 1990-talet att göra. Ändå tvingas vi leva med de problem som den tidens partiföreträdare skapade. Den bild som etablerades av vårt parti då lever fortfarande kvar i de flesta väljares medvetande. Det är med största sannolikhet det allra svåraste problemet vi har att brottas med inför valet 2006 och som Sverigedemokraternas partiordförande skulle jag betrakta det som en av mina viktigaste uppgifter att förändra den bilden av partiet.

Vi gör det på tre sätt. För det första genom att även fortsättningsvis - och med ännu tydligare bestämdhet - hålla rent i våra led och vidta åtgärder mot ideologiska avvikare och andra som på olika sätt förstör vårt partis rykte. För det andra genom att våga erkänna våra misstag, rannsaka oss själva och hela tiden bli bättre på det vi gör. För det tredje genom att vi är offensiva och tydliga med vad vi faktiskt vill. Vi måste bli trovärdiga - inte bara inför oss själva utan framför allt inför väljarna.

Valberedningen har utnämnt mig till partiledarkandidat och jag har accepterat nomineringen. Jag gör det med den övertygelsen att Sverigedemokraterna är något att tro och bygga vidare på, bland annat utifrån det jag tagit upp ovan. Det finns naturligtvis mycket mer att säga och jag är säker på att vi under de tre månader som är kvar till riksårsmötet hinner säga det mesta.

Mot riksdagen 2006!

Jimmie Åkesson